- Min kompis Linus kan cykla... och min kompis Erik kan cykla och snart kan jag med. Nu tränar jag.
När jag kan cykla så ska mamma och jag åka på cykelutflykt.
Osynlig, i ett annat rum, smyglyssnar jag till lillemans redogörelser för mojje (mormor) när hon frågar hur cyklingen har gått. Det är som att höra mig själv på repeat. För en liten stund sedan var det jag som uttalade ovanstående fraser. Att öva saker med lilleman är som att se mig själv, eller att möta mig själv med inställning och attityd. Jag och han har en grundotåligheten som kan beskrivas med "Det ska gå på en gång, annars blir jag förbannat otålig och arg". Nu funkar inte mycket i livet enligt denna devis. Under mina år på moder jord har jag lärt mig att det mesta står på en grund av hårt arbete. I vissa fall, och hos en del, hårdare arbete än hos andra. Det mesta kommer inte gratis, om man inte har haft en dejt med fru Fortuna. Jag har kommit fram till att man i sort sett, oftast, har två val.
Man bestämmer sig för vad man vill och antingen
1, jobbar man för att komma dit eller så
2, struntar man i att anstränga sig.
Resultatet blir därefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar