svart katt, svart natt

 

 

 

I dag hämtade jag och mamsen en lekfull liten kattunge.

I förrgår körde jag på en katt. En svart ungkatt!

 

Just nu tampas jag med oro, dåligt samvete, ”lidande” och hopp.

Oro utifrån farhågor att det ligger sanning i skrock. Jag menar, om det betyder otur att se en svart katt gå över vägen vad månne det då betyda att köra på en svart katt som försöker springa över vägen?

Nu är kanske inte det det största problemet i det hela.

Ett dåligt samvete som gnager är etter värre. Att vi ska få glädjas åt ett litet liv, medan någon annan sörjer en saknad.

Värsta av allt är ändå tanken att mitt trafikoffer ligger under en buske någonstans och lider. Jag han inte titta hur kissemissen mådde. När jag vågade se mig omkring såg jag rumpestumpen och svansen på katten försvinna in i dikets gräs.

Jag försöker plocka fram hoppfullheten att det lilla livet mår fin fint,även om hoppfullheten kantas av starka tvivel.